Det är lördag. Jag har gjort nästan allt fel på jobbet. Startat larmet, stavat fel på namn och stressat runt. Haveriet kan ni beskåda här. Så pass jättetrött och menlös nu.
Men vi gör så här. Vi ramlar rakt ner i den här låten och så glömmer vi. Bra så.
I dag premiärar Jonathan Johansson sin ”Ny/snö” på Nöjesguiden. Och på något sjukt sätt sätter han ord på mitt liv.
Allt jag vill ha är den nysnö som föll över mitt hemlän. Allt jag begär att jag ska få krama familjen och vännerna. Men i dag är jobbardag och som reporter på helagotland.se rapporterar jag om den situation som medarbetare säger är ”en riktigt jobbig situation” på rederiet Destination Gotland. Läs här.
Men familjen kommer till ön i natt och jag drar snart norrut. Så det finns ett ljus i tunneln. Nu lyssnar vi på Jonathan Johansson:
I detta kompakta höstmörker måste en hitta ljusglimtar. Typ att det är lagligt att gå med huvan på mest jämt. För höststormen kan ju komma och ta en.
Annars så har mitt hår hunnit bli så långt att det kan bli Margareta-flätor. Och livet består i kvällsarbete på gotlandswebben. Skriver kultur och om arbetsmiljötvister.
Det finaste är när något får en att stanna upp stanna till. I detta sammanhang fysiskt. Färger som inte ”hör hemma”. Sådant stadens väggar inte brukar tapetsera min omvärld med.
På två dagar sprang jag in i denna konst.
En kvinnokampsnäve som slår snett uppåt i en gångväg vid Östercentrum i Visby.
En svärdfisk på en betongklump.
Och en gotlandsbagge som skyltar för acceptans och gränsöverskridande kärlek.
Carolina Falkholts ”RUM” med snippor i Visby innerstad.
Förra helgen fick jag finbesök:
En molkomsvän – Katri – skulle få se en liten bit av Gotland.
Vi åkte österut, så hon fick se mitt favoritberg.
Spanade på ryss i en bunker.
Klättrade upp på bunker och träffade röda varelser (ej ryssar).
Någon hade hunnit före med att smycka det östra av Sverige och Gotland med ett viktigt budskap.
Sedan började Katri skapa dramatiska bilder. Jag hade mest ångest över hennes aktiviteter.
Men jag förstår henne. En vill ju suga i sig så mycket av det här en kan.
Sedan släppte jag lös mitt besök på en naturlig klättervägg.
Medan jag satt och var *söt*.
Så hade vi planer på att grilla korv.
Det tog ett tag, men med en jäkla massa envishet fick Katri fyr på det hela.
Då hade dimman hunnit driva in.
Så då passade vi på att åka till Folhammars raukfält när det även skymde.
Behöver jag säga att det kändes som en vacker skräckfilm?
Vi satte oss på en rauk och sjöng en snutt innan vi undvek mördare på vägen mot bilen igen.
På söndagen passade vi på att strosa Visbygator.
Sen måste en ju visa typiskt bra restaurang med typiskt bra trapp.
Och den sista bilden jag har av henne är denna.
En helg på en ö med Katri helt enkelt. Sådär bra som livet kan vara ibland.
När The Royal Concept – Cabin Down Below vräker på med saxofon kan en nästan helt glömma att det är söndag. Så tittar en tillbaka på instaveckan som gått och konsteterar att den var fin genom linsen. Pyttipanna, en eftermiddagsskog och en tacopaj.
Klara Andén – Halmstad är himla fin och den gör min fredag lite sådär stearinljusmysig medan jag kockar till en tacopaj och laddar för jobbhelg.
Jag cyklar genom Visby. Det är i dag alla plankor som blivit uterestauranger försvinner. All sommar tas bort med en skruvdragare i mörkret. Staden är så tom när klockan passerat 18.30. Jag smiter in och lyssnar på människor som lever på ord. Som skriver ner en massa vettiga ord som blir berättelser, som trycks och limmas och säljs på hylla. Min ryggsäck värmer ryggen när jag skumpar kullersten. På vägen hem köper jag sådant som smakar curry och choklad. Det är onsdag i oktober och allt jag vill är det ska smaka som något annat. Inte potatis och morot och falukorv och oktober. Jag flyr med curry och choklad. Det är det enda grepp jag har. Sedan tycker fingret på play och en verklighet i ett paradis gör min hjärna till något annat än en ångestklump och trasselknut.
Äter en lunch med moster.
Hämtar ut handlingar från Tingsrätten.
Lagar köttbullar och potatismos i skenet av en kandelaber.
Hittar cafén i källare med bytesböcker och kalksten.
Som har perfekta fåtöljer.
Och bara är en megarekommendation: kolla in.
Passerar färgexplotioner.
Säger hej till drakar (?).
Och hyllar väggkonst som bara är så grym: kvinnliga könsorgan som får ta plats; som får RUM. Väggmålningen är av Carolina Falkholt.
Intar nödproviant när jag glömt äta.
Möter gula djur på tallar.
Karins Kuriosa 