Vilken vändning livet kan ta

Det är makarbert, otroligt vilken vändning livet kan ta. Det får en också att tänka till, fundera och rannsaka. För någon vecka sedan åkte några ungdomar i en bil och skulle svänga när de blev påkörda och katapultiserade rakt in i skogen. Det är en bilolycka på Frösön får jag höra, när jag befinner mig 100 mil därifrån. Jag hinner oroa mig för alla människor i närheten av Östersund som ju den där kvällen kan ha passerat den korsningen. Livet kan vända åt helt andra hållet. Den där kvällen för mer än två veckor sedan tog två tjejers liv. Det förändrade anhörigas liv. Han som körde menade inget illa. tyckte om att köra fort. Var kanske uppmuntrad att gasa. Det var ju inte hans mening att de skulle bli så fel. Vilken hemskt omkullkastande vändning livet kan ta.

Som ni säker listat ut så bjöds det på kyrkligheter här i de östra Jämtlandsskogarna på lördagen. Jag hade lovat att live-twittra (här finns en förklaring vad twitter är farmor: KLICKA) från lillasyster konfirmation. Så här är vad ni gick miste om under förmiddagen, icketwittrare. I sann twitter-anda så läses detta nerifrån och upp, så för att följa konfirmationsgudstjänsten i kronologisk ordning, börja längst ned. So long!

Ps. Ni hittar mig som ”karinskuriosa” om ni är nyfikna.

En majlördag med gudomlig krydda

Vädret var lite instabilt, men det rådde inte lillasyster på. Hon drog på sig vitklänningen och ställde upp sig vid sjön framför några tallar så storasyster fick ta några bilder. Lillasyster Margit skulle nämligen till och konfirmeras just idag, den 12 maj, och jag hade fått äran att fotografera årets konfirmander. Nästan hela gotlandssläktet var på plats, likaså våra härliga gävleborgare som kört upp kvällen innan. Alla för att fira liten konfirmand.

Vi hade till och med hissat flaggan för det var perfekt flagg-väder. Lagom mycket vind och lagom mycket blå himmel.

Jag var tvungen att spana in penséerna innan vi packade ihop oss i bilen för att åka till kyrkan, lillasyster och jag.

Vi prövade lite olika ställen att fotografera i blåsten och kikade hur det såg ut uppe i kyrkan.

Margit värmde upp med några hopp i altargången.

Nere i församlingshemmet fann vi en målning som den nyligaste konfirmerade i familjen gjort: lillasyster Kerstin. En mycket konstnärlig ängel prydde en vägg.

I väntan på att släkten skulle anlända väntade vi med lite bullar och äpplen. Och lyssnade på kloka saker som (de flesta) präster brukar dela med sig av.

Så anlände äntligen familjerna Hägg, Gahnström, Jonsson och Wedin. Vi var tvungna att fixa lite mormor-hår innan vi intog kyrkbänkarna.

Det blev ganska många Margit-anhöriga på kyrkogården. Man skulle kunna säga att vi invaderade Håsjö Nya Kyrka för en stund.

Väl i kyrkbänkarna fick vi tilldelad kollekt av farmor. Jag fick en guldig peng.

Bredvid mig hade jag farfar och farmor.

Pappa satt som bäst och fnittrade på raden framför. Vi sa tydligen något roligt, vi på rad 4.

Det tyckte vi också. Vi kände att vi var på bäst humör för att gå på konfirmationsgudtjänst.

Klockorna ringde och Star Wars-musiken ljöd ut ur orgeln och konfirmanderna tågade in i kyrkan. Då ser det ut så här om man studerar föräldrar och morföräldrar.

Showen började och vi satt redo med kollekten.

Farmor uttryckte missnöje, då det inte fanns kryck-hängare och jag utsåg henne då till ordförande för kryckmaffian.

Vi pustade ut. Lillasyster var konfirmerad och klar och vi hade nog fnittrat och twittrat mer än vad som rekommenderas under pågående gudstjänst.

Vi intog Villavägen och farmor började på en gång bläddra i konfirmationsbibeln.

Kerstin, som hade haft sin lille Porsche på hundutställning under dagen fick beskedet att han fick högsta betyg. Då ser man ut lite såhär. Pappa hade lurats och bett henne se ”eländet” och själv se efter hur resultatet såg ut. Då ser man såhär pilimarisk ut.

Farfar och morfar intog första bästa soffa och det börjades med presenterna. Av familjen fick Margit Östersundshjärtat.

Farmor beslagtog lille Mandel och mormor satte sig bredvid för att få lite dvärgspets-gos.

Efter lax och potatis så vankades det tårta.

Anna satsade på tårtdekoration och laxmacka.

Efter festligheterna inspekterade mormor och morfar glashuset och funderade om de också skulle skaffa en ”pensionärskuvös”, som farmor kallar tillhållet.

Kryddan Kanel fick inte följa på kalas och såg såhär glad ut när vi klev in genom dörren. Han skulle bara veta vilken Scharzwald-tårta han missat.

Sedan insåg kusin Anna och jag att vi var lässugna, så jag la mig tillrätta i hammocken och Anna satte sig i bästa stolen. Sedan råkade jag somna och sova bort några eftermiddagstimmar.

Men vi kom tillbaka starkt med att gå promenad, efter att vi åkt till Hammarstrand och ätit pizza, till våra föräldrars stora missnöje. Tydligen lämpar sig inte Hammarstrands-besök på lördagar, men vi tyckte ”vad gör det om hundra år när allting kommer kring?”

Vi promenerade på och Maria visade stolt upp sin nya, smått plattare, frisyr.

Vi gick runt fiskodlingen och tog upp större delen av vägen medans vi kikade på hur solen gick ner.

Se vilket gäng! Tokigare och tuffare än såhär blir det inte, typ.

Vi fortsatte promenaden med att hoppa diken och någonstans på vägen tappade vi fyra promenaddeltagare.

När det bara var Anna, Maria och jag kvar, tyckte vi att det blev lite kyligt, så vi blev huv-tjejer hela bunten.

Så hoppade vi över vattenpussar hela vägen hem.

En andra natt sov vi i stuga nummer 7 på campingen. Där hade vi både yxmördare utanför och spökande kylskåp. Finemang! Det blir ju som så fullt i alla hus när hela Gotland och halva Gävle kommer på besök. Så var det med den konfirmationslördagen.

Grillkväll för halva priset

Det börjar sannerligen dra ihop sig inför studenten. På onsdag vankas bal och fredags gjordes sista provet i gymnasieskolan. Kemi blev mitt sista skrivna prov och det tyckte vi skulle firas. Sara bjöd in till grillkalas och vi var inte långsamma att hoppa på den idén.

På Storgatan fann jag Vanja med  Tuttu-Frutti-paraply och lät henne åka med till Torvalla.

Men först skulle vi stanna till på ICA Kvantum för att hitta bea, korv och potatissallad. Så hittade vi ju också Elina, Hanna och Danielle som envisades med att klistra lite ”halva priset”-lappar varstanns…

Vi grillade, hade det trevligt och skrev fina saker i imman på Saras fönster.

Vi avslutade kvällen med att kasta prick med salladsblad och tomater. En mycket trevlig kväll om jag får säga det själv. Allra sist körde jag de nio milen hemåt för att träffa kusinerna inför lördagens äventyr.

Stromboli och fina porträtt

Sådant här är jag hemskt svag för. Fina porträtt på människor som levt, gjort gott och allra helst när det är någon man känner till. I lördagens lokaltidning, kära Östersundsposten så fanns i lördagsbilagan en artikelserie om dans, dansbanor, dansare och eldsjälar. En var ”Lång-Daniel” som sjunger i farfars kör och bor i en by inte alltför långt ifrån där jag bor.

Läs här.

Utrustade med keps och solglasögon intog vi Gävleborg

Jag stod inte ut med Jämtland mer än några dagar efter Gotlandsvistelsen. Styrde kosan mot Gävleborg och satte lillasyster på DJ-posten. Hela vägen till urskogens ände spelade vi dunkadunka och Kent. För nu var det så att fira, det tyckte vi inte att vi fick nog av föregående helg. Så vi  tog i från tårna och firade kusin Annas hemkomst från säsongsjobbande i Åre med att själva dyka upp. Finaste presenten tyckte vi.

Vi inledde vistelsen starkt med att gå igenom familjens bibliotek. Eller jag tog tag i det. För i Vinnersjö får läskunniga kusiner välja och vraka mellan deckare och ryska biografier. Här granskar jag en del av deckardelen av samlingen. Jag har inte ens en del av ett bibliotek, så jag var mer än nöjd.

Vi hittade ett stycke favoritbok, Nötknäppare med flikar att dra i och dörrar att öppna.

Jag beslagtog ett stycke bok jag suktat efter länge och tackade för min släkts goda bok-smak.

Vi satte oss tillrätta på närmsta stol. Det bästa kusin Anna fann var porslinstronen. Men den duger ju den med.

Så tog vi och pratade om det mesta. Fötter till exempel.

Det var en rejält bra utsikt vi bjöds på. Rusande hästar i hagar och knoppande äppelträd.

På kvällningen hade vi hunnit med ett stycke shoppingtur där vi fann både kepsar, klänningar och hopp-hinder-dekorationer.

Maria och jag blev, hopp-hinders-utsmycknings-ansvariga och stövlade ut i hagen.

För de blå blommorna skulle fästas i hindret. Florence skulle nämligen tränas i att se hinder-dekorationer och störningsmoment. Så uppfattade ohästiga-Karin det.

Dagsverket avklarat och Florence gick in för granskning.

Men först skulle hon hämta upp kompisen Deniro som också skulle granska de blå blommorna.

Luktar bra sa Florence och fortsatte mumsa gräs.

Så värmde vi upp fingrarna och beskådade faster  Annikas matlageri.

Lördagsmiddagen smakade utmärkt som vanligt, och vi avrundade kvällen med en kvällspromenad efter vägen som ringlar över åkrar.

Så vaknade vi och bestämde att söndag var en perfekt dag att fika i Gysinge.

Så vi satte sikte på Nyfiket och åt både kärleksmums och kycklingbaguette medans forsen strilade bredvid.

Vi underhöll oss med att granska några som tyckte att söndag var forsrännings-dag. Mycket trevligt.

Vi begav oss bortåt där ännu fler porlande åar samsades med blommande vitsippor. Faster  Annika hoppade ut på  de farligaste stenarna och njöt av lite vårfors.

Såklart ville inte Jonsson-ligan vara sämre, och hoppade upp på närmsta sten för att posera på allra finaste vis. Jag, kusin Maria, kusin Anna och syster Kerstin avslutade helgen på allra bästa sätt innan vi packade in oss i bilen för att sikta på Jämtland igen.

Skälvande hjärtat i hemkomstsäsongen

Idag blev middagssällskapet Alex Schulman med vänner. Min fina torsdagshumör till trots, så började jag storgrina. Anledningen? Hemkomstsäsong i USA. Amerikanska soldater som kommer hem från uppdrag i Irak och Afghanistan. Klippet visades i Schulman show och mitt hjärta skälvar fortfarande.