Those days are gone

I helgen ställde vi till med Storsjöyra. Jag jobbade som vanligt och recenserade spelningar på kvällarna/nätterna.

När jag hade ens stund över lyssnade jag på Maggio.

Eller smet under Jämtlands president på presidenttalet.

Lyssnade på Melissa Horn.

Och i måndags åkte jag till Byhuset på Rödön.

Där finns ett café med megagod mat och en lada som fungerar som en utställningshall.

Typ så här.

Så går man in och lyssnar på berättelser om varför man bor i Jämtland, och varför man inte vill vara kvar o så.

På väggarna hängde Helene Geddas utställningar ”Huvudet fullt av skog” och ”Berättelserna finns i jorden”. Här är min favvo.

Så här ser jag ut när jag tar in konst och blir lite vemodig och nostalgisk och så där.

Och så här ser jag ut när jag är katchig och glad som man ska vara när man fotar sig själv.

Nästa dag skulle jag på utflykt med den här donnan.

Hon är en riktigt frän böna som här carpar med sin ginger juice.

På nåt vänster hamnade vi på Byhuset, igen. Andra dagen i rad för mig. Som innan inte tänkt tanken på att det fanns ett byhus.

Hon plockade in disken åt mä.

Och jag sög i mig ännu mera Byhus.

Det här inlägget postades i Var Dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s