”Det finns inte ett enda nej i världen som kan hjälpa den som utsätts för våldtäkt”

I förra veckan friades en man anklagad för våldtäkt i Lunds tingsrätt. Kvinnan, som säger sig blivit våldtagen, ska vid ett flertal tillfällen ha sagt nej att hon inte vill. Men som lagen säger så går det inte att motbevisa mannen. Så här säger domaren i målet:

Åklagaren har inte lyckats bevisa att han gjort sig skyldig till våldtäkt. Men då säger jag att vid sex tillfällen när hon ger besked att hon inte ville vara med då backar han ur. Hade inte det funnits tror jag att det (målet, domen) hade gått en annan väg. Men vid sex tillfällen backar han ur saker som han märker att hon inte vill.

Här och här kan du läsa om domen.

Jag blir mörkrädd. Problemet med att mannen inte döms är att han inte har som uppsåt att våldta kvinnan. Att han alltså inte förstått hennes ”nej” och kan därför inte dömas. Hans oförståelse gör att han inte kan dömas. Om han tagit nejet för ett nej så hade han kunnat straffas.

Så här skriver domaren i målet på SVT Debatt:

Jag förstod redan när jag tog mig an detta mål, att det skulle bli ett ramaskri vid en frikännande dom. Denna risk får aldrig hindra en domare från att frikänna när bevisningen inte håller. Men kan det som just nu händer i massmedia och sociala medier möjligen skrämma mindre erfarna domare att anpassa sig till media, så är vi på ett sluttande plan.

Nästa gång handlar det om din son eller din bror som sitter i domstolen, och då vill du säkert att domaren inte ska falla undan för det massmediala trycket.

Jag förstår inte varför domaren nämner att man borde tänka på sina söner och bröder, att de inte ska dömas. Såklart ska människor inte dömas i onödan. Men ett brott är ett brott, även fast gärningsmannen inte förstår att det är ett brott.

Debatten väcker starka känslor och tenderar att spåra ur. Hot, anklagelser och uppgivenhet gör att debattinlägg skrivs i all hast och gör dialogen smutsig. Men Lisa Magnusson skriver på nojesguiden.se om våldtäktdomen, på ett strukturerat och civiliserat sätt:

”Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?”, frågade sig flickan som blev gruppvåldtagen i ett mörkt, låst rum. Svaret, om man skall tro Lunds tingsrätt, är att det inte längre finns ett enda nej i världen som kan hjälpa den som utsätts för våldtäkt och som sedan vill ha rättvisa skipad i en domstol.

Sedan har DNs ledarskribent Hanne Kjöller skrivit om ämnet. Hon förklarar ännu hårdare varför våldtäktmålet tog den vändning det gjorde:

Har han inte förstått att hon inte har velat så spelar det juridiskt sett ingen roll hur mycket hon inte har velat.

Det här är hemskt. Att det finns inte ett enda nej i världen som kan hjälpa den som utsätts för våldtäkt.

Annonser
Det här inlägget postades i Skriverier & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s