Kristian Gidlund

Det har gått några veckor. Och jag känner mig fortfarande halvtom.

 

Jag kände inte Kristian Gidlund. Men ändå är det något som fattas mig. Samtidigt som det är något som fallit till vila.

 

Jag har läst hans texter i ett år. Hans världsbild och sjukdom bär jag med mig. Hans bok är den finaste i min lilla bokhylla.

Mina ord räcker inte till för att beskriva all den kärlek jag vill skänka denna människa. Han gav mig något jag inte visste jag saknade. Han öppnade mina ögon. Han underhöll. Han var givmild.

 

Och nu är han borta.

Annonser
Det här inlägget postades i Skriverier & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s