Att inte våga skriva, de briljanta raderna och kepsen

Jag har läst sådana briljanta rader denna sommar som gjort att jag inte vågar skriva själv. Som gjort att jag inte vågar läsa mer. För de rader jag läst har varit så stora, så djupa och så genomtänkta att min hjärna säger att jag ska låta de vara de sista litterära upplevelserna i min hjärna för ett tag. Det sämre i detta är ju att jag själv har hamnat i en prestationsångest att prestera på samma nivå. Men det vet vi ju att det funkar ju inte riktigt så, att man blir proffs på en gång. Ska bli lite bättre på att inse det.

Om ni också vill bättra på boksommaren:

  • I kroppen min- resan mot livets slut och alltings början – Kristian Gidlund
  • Förr eller senare exploderar jag – John Green

Annars: befinner mig fortfarande på Gotland. Familjen åkte hem till åskiga Kälarne igårnatt och min fina amerika-keps blåste av biltaket i en minneslucka jag hade igår. Såg den senare idag på samma strand som den försvann, på en herre i en buske med suspekt utseende. Så han får väl använda min fina gråa Dodgers-keps dårå.

Jag dricker lemonad också, om ni undrar. Ha en fin kväll, yrare och vänner. Kramiz.

Annonser
Det här inlägget postades i Skriverier & tankar, Var Dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s