Synantrop

Jag har faktiskt läst en bok. Tänker mycket att jag borde göra saker, men alltmer sällan kommer jag till skott. En liten evigt springande ekorre i ett ekorrhjul som ju är himlans tragiskt. Listan på saker man vill/borde/måste göra blir allt längre och orken/peppen/lusten håller en stadig spiral neråt. Men nuså. Ett första steg i bättring. För i april så hängde denna bok med mig och jag slutförde att läsa den för en vecka sen.

”Synantrop” av Sigge Eklund, en kärlekshistoria som jag uppfattar som självbiografisk.

Och valet att läsa Sigge Eklund. Fånigt kanske. Jag och hundratusentals andra som är förtrollade av Sigge. Men jag känner mig träffad. Han känns så skör ibland. Så skör och stark på samma gång. Och så skicklig på att beskriva de ögonblicken då man känner sig så. Sådana överväldigande ögonblick som egentligen ”bara” är ett handslag, ett ögonkast, en iakttagelse. Det kan han sätta ord på och jag är imponerad.

”Synantrop” handlar om ”22-åringen”, en krönikör på en kvällstidning, som blir förälskad i Emilia, en ung skådespelerska. Först är relationen okomplicerad men desto längre tiden går blir allt mycket invecklat och Emilia försvinner. Senare kommer beskedet att Emilia dött och han, 22-åringen, börjar återskapa henne. Kodar, programmerar. Allt för att skapa en artificiell Emilia.

Fast de är så unga, så säger de så eftertänksamma saker. Fastän fåordigt. Men ändå så moget och genomtänkt.

Och jag vet inte. Den är väldigt direkt. Jag gillar den men kan inte riktigt sätta fingret på varför, den är vacker, den är futuristisk, den är sorglig. Och hon är stark, han är svag. Jag gillar det på något sätt. Inte en schabloniserad bild av den krävande, känsliga: hon. Inte en stark manlig karaktär som regerar. Men det är ändå inte riktigt så enkelt: hon stark, han svag. Båda är kännande varelser och det är så komplext att de båda gräver så djupt i olika gropar i känslor och förklaringar till ”varför”att den andre inte riktigt hänger med.

Titeln är en sammanslagning av ”syntetisk” och ”anthropos” (människa) och betyder alltså  ”konstgjord människa”.

Ett tips att fråga sin bibliotekarie om! (Annars finns den endast som e-bok på adlibris, om man känner att man vill äga) Mycket fin kärlekshistoria att bädda ner sig i, på lagoma 190 sidor och allt.

Annonser
Det här inlägget postades i Kuriosa, Skriverier & tankar, Var Dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s