Det finaste vi har

Min absoluta favorithögtid är Lucia. Ljuset som vandrar i mörka natten för att sjunga i stämmor och dela ut lussebulle och varma kryddiga koppar. Det är så evinnerligt fint. Och hemskt att den här popularitetshelvetet som luciatraditionen faktiskt anammar. De fagra möerna som ska vara vackra, svallande hår och behaga omgivningen. Det är lite så att man måste spy. MEN man kan njuta ändå. Rycka på axlarna och faktiskt åka på fin luciakonsert i kvällningen med farmor som sällskap. Så kan man också fira. Och tänka på det farmor faktiskt tröstade med när även den tredje systern blev utslagen i luciauttagningen: ”Mina barnbarn är för vassa för att behaga!”. Så jag hävdar väl det då. Jag njuter av andra som kan sköta det graciösa i att gå i lucialinne med ljus i hår och stämningsfull sång. Jag sitter i bänkraden och är vass för mig själv jag. Och njuuter.

Annonser
Det här inlägget postades i Skriverier & tankar, Var Dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s