Bedövad och kännande

Igårkväll hade jag en såndär stund då allt kändes värdelöst. Inget speciellt hade hänt. Men allt var ändå så meningslöst. Var inte sugen på något fredagsgott. Hade inte ork att göra något vettigt. Kände inte för att beta av något på vill/måste/känner för-listan. Och allt kändes bara så himla åt helskotta. Sängen som jag låg raklång i kändes inte ens bekväm och tilltalande. Vännerna nittio kilometer bort saknade jag så oerhört samtidigt som jag inte var i skick att vara en social varelse. Variablerna tog ut varann. Jag kände mig bedövad och så kännande. Tom men full.

Är lite matt på att vilja vilja saker. Lite tagen av att alltid veta. Alltid känna den rätta magkänslan.

Jag somnade till Alex och Sigges stämmor istället. Sket i allt mitt och engagerade mig deras.

Annonser
Det här inlägget postades i Skriverier & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s