Jag kommer dö lika fri som mitt hår, här i Globen

I torsdags skulle något smått fantastiskt ske. Min syster följde mig på äventyr mot huvudstaden. Tidig morgon, pirrig förväntansfull natt och trevligheter framför.

Vi skulle ju änteligen uppleva det jag längtat efter så länge: Lady Gagas ”Born this way ball”. Alltså detta är så stort för mig, men orden blir så få och fjuttiga när jag ska beskriva det, men ja: torsdagen den trettionde augusti var en stor dag för mig. Jag är ju sådär känslig av mig och får sådant stöd av denna lady. Låter fånigt, jo jag vet. Men det skiter jag i.

Lillasyster var också ganska peppad. Så peppad att hon orkade sig upp med 05.40 tåget från Östersund.

Vi spatserade lite stockholmsgator och köpte skrivböcker och skor.

Vilade fötter på centralen.

Åkte ut till brottsplatsen och checkade in på hotellet. Hade ju till och med lyxat till med sånt fint.

Vi fick till och med inglasad toalett. Intimt värre.

Och utsikt över Friends Arena.

Drog på konsert-klänningen och plockade syster under armen för köande.

Hittade våra platser. Retade upp arga tanter med våra felplacerade rumpor och övrigt löst folk med vårt ihärdiga dansande. (Ibland vill man faktiskt bara skrika till pek-poliser att man väl är där för ”att ha förbannat trevligt tillsammans?!”, men höll mig i skinnet och behärskade mig)

Fick en sjuhelvetes känslokarusell ändå, även fast jag inte andades in Gagas utandningsluft eller nådde scenkanten. (Om ni vill se min favoritsekvens så finns den såklart skakigt filmat på youtube, här. Mitt-i-prick värre)

Så himla bra så man dör på fläcken.

Såhär såg nästa dag ut. Lovade oss själva att kämpa för ståplats nästa gång. Deppade över att allt var slut.

Det regnade, alla värdeskåp på centralen var tagna och vi hade en 20-kilos väska att dra på. Började läsa ny bok.

Anlände till kusinernas hundfarm.

Lagade lördagmiddag och strosade i Uppsala.

Lyckades faktiskt knåpa ihop en liten film, nu när min kamera erbjuder sådan fint. Allt i sann copy cat-anda. Sist på bollen och sjukt inspirerad av Sandra Beijer och såklart Frida. Men här den i alla fall, min lilla helg: GagaGävle.

GagaGävle from Karin Jonsson on Vimeo.

Annonser
Det här inlägget postades i Äventyr, Foto, Jag är född såhär (Gaga), Kuriosa, Var Dag. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jag kommer dö lika fri som mitt hår, här i Globen

  1. Vicki skriver:

    Den där boken skulle jag vilja bläddra i! (gaga)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s