Utan tryggheten med korallreven och vintergatan

Om ni funderat på hur jag mår, hur det står till med mig, kan jag säga: sol med viss risk för nederbörd. Jag är torr om fötterna och mår bra, men riskerar att ämna tankar åt saker så stora som framtiden, och då blir det oroligt. Det blåser upp till kuling och alla dörrar står på vid gavel. Igår lyckades jag stänga en dörr. Den som gjorde mig till lärare inom fem år. Den öppnar jag sedan när jag är mogen. Allt blev så oroligt, stort, osäkert och hursomhelst.

Dagarna går och på tio tråkiga minuter har jag hunnit planera resor till Paris, London, St Petersburg och Köpenhamn och konstaterat att det blir för dyrt, det finns ingen som vill resa med mig så. Planerar, planerar. Kastar i papperskorg, glömmer bort. Tänker att jag ska spara. Kommer på tvåtusen saker och kan inte bestämma mig för vad.

Det låter så klyschigt att ifrågasätta allt, att analysera tusen gånger mer, bara för att en komponent i mitt liv har ändrats. Att jag inte längre är inskriven i en skola, i en trygghet, ett schema, en klass.

För det mesta är jag trött, Krunegård-kär och oduschad.

Min allra största favorit just nu, i alla förbannade lägen.

Annonser
Det här inlägget postades i Foto, Skriverier & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s