Hur man yrar, kramar Hassle, vårdbiträdar och upplever eufori

I helgen bjöds det vackra jämtländska landskapet på festival på det allra vackraste sätt. Men tyvärr stod det arbete från klockan 07.00 på mitt schema. Både lördag och söndag morgon var arbetsbokade. Vad gör man då om man vill dansa, dansa, dansa? Man jobbar hårt och far sedan raka vägen till Östra Sundet för festivalyra. Och då gör man det som Yran har blivit: ett verb. Man yrar på Storsjöyran. Först åkte jag hiss på jobbet med Malin.

Sedan piffsade jag till håret och såg ut som så här.

Jag avlämnade min lillasyster som vägrade vara festivalsällskap och hängde istället på vårt stora torg.

För att sedan promenera till Frösön och möta mitt sällskap.

Den fabulösa: TOVE!

Av en slump så kom vi på att vi ville ju skriksjung och dansa till samma artister, så varför inte göra det tillsammans?

Vi var minst sagt peppade!

Först på vår plan var att kika på Norlie & KKV, men när publiken såg ut som ett litet högstadium så gick vi till ett cirkustält, för vi kände inte för att fjortisskrika just då. I cirkustältet blev vi serverade t-shirt, klubba och piggelin.

Vilket fick oss att bestämma: detta skulle bli bäst.

Vi hittade Frida, som var cool nog att ha ett armband där det stod ”press”, vilket gjorde henne typ jättehäftig, för hon skulle ju få recensera och ha sin bild i tidningen.

Sedan började det vi hade väntat på, men det första vi lade märke till: en jättesnygg trummis.

Och sedan: fantastiska, härliga Erik Hassle med världens bästa hår, röst och känsla.

Hassle var sådär lite blyg, härlig och ärlig under inspelingen av P3 Sommarsession. Efteråt bjöds det på lite närkontakt med mannen också. (Kan alltså skriva ”har kramat Erik Hassle” på CV:t numer)

Så dansade vi oss svettiga till Icona Pop.

Körde de nio milen hem, sov någon timma, bytte skor till mer arbetsvälnliga och vårdbiträdade lite.

För att peppa om och möta denna snygga donna!

Östersund bjöds på lite regn, men vi utrustade oss och var lika glada ändå

För att lyssna på Markus Krunegård, som var awesome. Tyvärr diggade och sjöng jag så mycket så det hann inte bli ens en liten iphone-bild. Kan säga såhär i alla fall: ”mänsklig värme, snälla kom närmre”: varför har jag inte insett Krunis storhet förrän nu?

Vi begav oss vidare mot Stora Dans och dansade i vattenpölar.

För efter en liten stund började Nause. Som jag inte förväntat mig så mycket av, men kan säga såhär: stukade fot, skrubbade knän och sträckte armar pga intensivt hopp-damp-dansande inklusive häng på kravallstaket.

Så var det dags för presidenttalet. Något som vi jämtar sysslar med. För tydligen tillhör vi en republik med tillhörande President. Och då skriker man ”JAMTLAND JAMTLAND JAMT OCH STÄNDUT” och vinkar med jämtlandsflaggan.

Nu ska ni veta att jag har peppat ihjäl mig för den sista akten av den jättebästa Storsjöyran. För till sist så spelade Rebecca och Fiona. Som jag skrek, hoppade, dansade, njöt och upplevde eufori.

Så for jag hemåt, landade på kudden 04.00. Klockan ringde 05.30 för att göra min söndag till ännu en vårdbiträdande dag.

Så: man kan kombinera heltidstjänstgöring på äldreboende samtidigt som man upplever eufori och yra på nätterna.

Annonser
Det här inlägget postades i Äventyr, Foto. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s