Gotländsk tillvaro I

En dag i förra veckan var det måndag och familjen packade in sig i bilen för att bege sig mot ön där jag spenderat varje sommar i hela mitt nittonåriga liv. När min ålder kunde räknas på mina tio fingrar så var vistelsen nästan mer än en månad. Numer avgör mitt arbete helt om jag ens kan åka iväg. I år lyckades jag med fem dagars gotlandsvistelse. Och jag skulle få åka med i bilen och köra ombord på färjan. Det ljudet, kluckandet på ramperna när man kör ombord på gotlandsfärjan är ett av mina favoritljud. Det är sommar, ledighet och härlighet för mig.

Såklart var vi utrustade med ett litet släp. Man ska ju inte göra resan lätt för sig liksom. I år skulle en byggställning med hem till Kälarne på tillbakavägen. Andra gånger har vi transporterat slåttermaskiner och bilvrak över sträckan Gotland-Kälarne.

Kerstin var resepeppad.

Resan genom Sverige gick smidigt och vi hann med ett obligatoriskt besök på Max i Uppsala. I Nynäshamn var förväntan lika stor som utsikten var vacker.

Margit plockade ett obligatoriskt exemplar av Gotlandsguiden.

Vi satt längst fram på båten och hade ypperlig utsikt över Nynäshamn.

Vi var utrustade för tre timmars färja: räkmacka, kudde och en dator full med film.

Nästa morgon sken gotlandssolen på oss.

Vi fikade bullar och vinbärsmuffins med mormor och morfar som var på besök.

Kanel var bullstugen.

Moster Inger hade bakat på morgonen.

Smedjan som är renoverad till vårt lilla sommarhem hade jag fått flytta ur. Sängarna räckte inte till, så jag fick lyxigt gästrum i stora huset istället.

Mormor frågade om jag inte hade nog med bilder på henne. Jag svarade nej och tog denna:

Kanel njöt av stora springytor och ny Diesel-kompis.

Margit hängde i badrummet istället.

Såhär ser lilla stugan ut från baksidan av Lilla Vikare, som mosters gård heter.

Men jag fick alltså bo här för denna gången.

Och bilen fick sova här. Under kastanjen på semesterparkering.

Under den över hundra år gamla kastanjen var vårt bästa lekställe när vi var små.

Lianer, gungor och trapetser gjorde oss till smidiga. Eller ja, de lärde oss att hänga i knävecken och gunga lite wannabe akrobat-aktigt.

Jag begav mig på liten promenad för att känna in ledigheten och började vid grusgången.

Passerade stugan som är omringad av kohage.

Och satte av på ”åkarvägen” längs åkrar och ängen med kossor, vete och lamm.

Och så var det med min första tid på Gotland. Nästa del kommer imorgon när jag Storsjöyrar som bäst.

Annonser
Det här inlägget postades i Äventyr, Foto. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s