Social utmattning och hur dagen spenderas

Kallprat eller spontan klagan är jag inte så jättebra lyssnare till. Det är bara ögonblick i från att jag himlar med ögonen, för att: är det något jag hatar/irriteras över, så är det ett mallat prat. Jag vill få ut någonting av ett samtal. Jag vill inte prata, känna och fundera i samma banor. Jag pratar med dig för att få en liten ny syn på livet eller på en specifik sak, få lite friskt tänk i min instängda hjärna. Annars kunde jag ju ha suttit i min egna lilla värld och funderat på smått fantastiska saker ändå.

Detta kom jag att tänka på när jag fick höra det sjukt gamla resonemanget att vi ungdomar inte”umgås på riktigt längre”. För vi har ju alla dessa manicker, mobiler och datorer.

För det första: vi har blivit sjukt mycket mer avancerade när det gäller att ha bollar i luften, vidga vyerna och konsumera texter, bilder. Allt tack vare dessa ”manicker”.

Sedan är vi INDIVIDER i samhället. Till exempel jag själv är vissa stunder på dygnet en mycket social person, pratar högt när jag har något att säga, skrattar och UMGÅS. Men jag behöver också minuter, timmar för mig själv. Egen tid kallar jag den. Alla behöver olika mycket och det ska ingen lägga sig i att man inte umgås med människor dygnet runt. För jag kan mentalt och socialt vara utmattad efter en skoldag. Det är så jag fungerar.

Så jag tycker inte att vi ska skylla på manickerna, utan acceptera att vissa stunder så behöver man inte stirra in i någon annans ansikte för att få ut det jag vill av mina vakna minuter.

Annonser
Det här inlägget postades i Skriverier & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s