I rödrosig klänningsdröm och ett inferno av lockar – Baleri balera.

När det blev onsdag, så blev det också, förutom mormors födelsedag, min baldag. Studentbalen som skulle firas på Gamla Teatern i Östersund tillsammans med Wargentinskolans olika klasser och program. Förberedelserna hade varit många, men nu kändes det som att allt föll på plats. Jag hade besökt solariet för att inte gå i tonen ”snövit” och dessutom gått på manikyr för första gången. Mina naglar hade aldrig sett så fina ut, tack vare kusinernas födelsedagspresent.

När man ska på bal så bör man också vara nyduschad, så jag lydde normen och rakade ben och bad modern ta bort gammalt nagellack på tåssingarna. För sådant kan man inte gå på bal med.

Osminkad, nyborstad och iklädd skjorta tog jag sikte på mitt första mål för att göra mig balfin: frisören. Sedan jag är stolt kund hos Lena Ljung Falk, kunde jag ju inte ta ifrån henne nöjet att få göra min balfrisyr. Så mot Hammarstrand det bar.

Efter närmare två timmar blev det så att jag fick med mig ett inferno av lockar. En Gerbera fick pryda den vänstra sidan av infernot. Med ett stort leende på läpparna tackade jag världens bästa frisör för en fin stund och pampig frisyr och startade bilen. Nu med sätet något bakåtlutat, allt för att inte förstöra frisyren.

Jag hann med ett stopp på macken i Stugun, på min åtta mil långa resa, och visa upp min frisyr för lunchande lastbilschaufförer.

I Östersund hade familjen Lekedal dukat upp för mingel innan balen. Hanna fick håret fixat medan jag virvlade in med mina saker och drog vidare för att bli sminkad.

Lillasyster Kerstin ville mer än gärna fotografera balfina systrar och kompisar. Så från och med nu är allt fotograferat av donnan nedan:

Hanna, Vanja och jag hade alla lyckats hinna få håren ladga, bli sminkade och hoppat i klänningarna.

Våra stiliga kavaljerer poserade stolt framför kameran: från vänster: Christoffer, Jakob, Mattias, Marcus, Anton W och Anton O.

Här har vi flickor också lyckats hitta våra kavaljerer och bordsherrar. Flickorna från vänster: jag, Olivia, Danielle, Hanna L, Stine och Vanja.

Med mig följde Christoffer, den stilige unge herrn jag gått alla grundskole-år tillsammans med.

Vårt åk för kvällen hade pappa mycket nöje med. En Ford Mustang HT årsmodell -67 tog oss de 500 metrarna fram till Gamla Teaterns entré där familjen väntade.

Efter kramar, lite tårar och en massa kameraklickande så fick vi leta reda på andra balfina.

Vi fann Sara som var tjusig i gult tillsammans med Hanna L.

Inne i salen fick vi i NVI09 sitta längs långbord, där vi fick äran att sitta längst ut, med Jennifer och Tobias mittemot.

Det bjöds på laxtartar, baconrullad kyckling och till sist chokladpannacotta.

Kvällen fortsatte med spex, ölhävartävling, musikquiz och dans.

Bredvid mig hamnade två vinterakrobater: Christoffer och Stine.

Freja var så tjusig att jag fick en tår i ögat. Hon hade gått all-in och tillsammans med sin mamma sytt en replika av Ulyana Sergeenkos fyrtiotals-klänning och efterliknat frisyrerna som modellerna från modehuset ikläddes.

Hanna O blev lämnad ensam kvar vid sitt bord. Hon hämnades genom att sno vin.

Caroline satt och sken med sina röda läppar. Hon riktigt strålade och nu när jag ser bilden blir jag tårögd. Så många fina människor det finns i min gymnasieklass. Vackra människor med hjärtan som uppskattar mig och själar som mitt hjärta klappar extra för. Ni ska veta vilka fina människor ni är.

Karin E var lycklig, klädd i lila och poserade tillsammans med mig på en grumlig bild.

En riktig gentleman, Anton Ö,  bar stackars Hanna, efter att hennes fötter gett upp klackarna.

Jennifer och jag tog oss ner i källaren på teatern och vilade fötterna.

Tove och jag busade ut på trottoaren och på något vänster lyckades hon ta en bild på mig och få mig att skicka iväg ett stycke mms.

Och jag fick svar! Kan vara världens bästa balpresent! Jag bjöd ju min stora fascination Jon Olsson, till balen och fick svar, tyvärr avböjande. Läs del ett på denna historia här.

Vi fortsatte med att dansa skorna av oss.

Spatserade genom Östersund i natten, ner till Lekedalska residenset.

Kvar nere på gatan blev jag och  fyra stiliga herrar.

Vi avrundade kvällen med krogbesök, där krogägarna lekte kökung. Inte så populärt. Så jag tog Jennifer under armen och hon utrustade sig med farfars glasögon på vägen hem genom Östersund.

Klänningen hängdes upp, med några lösa trådar och fylld med minnen och en hemskt trevlig kväll. En bal kan faktiskt vara alldeles, alldeles underbar.

Annonser
Det här inlägget postades i Äventyr, En fascination för en Jon, Foto. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s