Utrustade med keps och solglasögon intog vi Gävleborg

Jag stod inte ut med Jämtland mer än några dagar efter Gotlandsvistelsen. Styrde kosan mot Gävleborg och satte lillasyster på DJ-posten. Hela vägen till urskogens ände spelade vi dunkadunka och Kent. För nu var det så att fira, det tyckte vi inte att vi fick nog av föregående helg. Så vi  tog i från tårna och firade kusin Annas hemkomst från säsongsjobbande i Åre med att själva dyka upp. Finaste presenten tyckte vi.

Vi inledde vistelsen starkt med att gå igenom familjens bibliotek. Eller jag tog tag i det. För i Vinnersjö får läskunniga kusiner välja och vraka mellan deckare och ryska biografier. Här granskar jag en del av deckardelen av samlingen. Jag har inte ens en del av ett bibliotek, så jag var mer än nöjd.

Vi hittade ett stycke favoritbok, Nötknäppare med flikar att dra i och dörrar att öppna.

Jag beslagtog ett stycke bok jag suktat efter länge och tackade för min släkts goda bok-smak.

Vi satte oss tillrätta på närmsta stol. Det bästa kusin Anna fann var porslinstronen. Men den duger ju den med.

Så tog vi och pratade om det mesta. Fötter till exempel.

Det var en rejält bra utsikt vi bjöds på. Rusande hästar i hagar och knoppande äppelträd.

På kvällningen hade vi hunnit med ett stycke shoppingtur där vi fann både kepsar, klänningar och hopp-hinder-dekorationer.

Maria och jag blev, hopp-hinders-utsmycknings-ansvariga och stövlade ut i hagen.

För de blå blommorna skulle fästas i hindret. Florence skulle nämligen tränas i att se hinder-dekorationer och störningsmoment. Så uppfattade ohästiga-Karin det.

Dagsverket avklarat och Florence gick in för granskning.

Men först skulle hon hämta upp kompisen Deniro som också skulle granska de blå blommorna.

Luktar bra sa Florence och fortsatte mumsa gräs.

Så värmde vi upp fingrarna och beskådade faster  Annikas matlageri.

Lördagsmiddagen smakade utmärkt som vanligt, och vi avrundade kvällen med en kvällspromenad efter vägen som ringlar över åkrar.

Så vaknade vi och bestämde att söndag var en perfekt dag att fika i Gysinge.

Så vi satte sikte på Nyfiket och åt både kärleksmums och kycklingbaguette medans forsen strilade bredvid.

Vi underhöll oss med att granska några som tyckte att söndag var forsrännings-dag. Mycket trevligt.

Vi begav oss bortåt där ännu fler porlande åar samsades med blommande vitsippor. Faster  Annika hoppade ut på  de farligaste stenarna och njöt av lite vårfors.

Såklart ville inte Jonsson-ligan vara sämre, och hoppade upp på närmsta sten för att posera på allra finaste vis. Jag, kusin Maria, kusin Anna och syster Kerstin avslutade helgen på allra bästa sätt innan vi packade in oss i bilen för att sikta på Jämtland igen.

Annonser
Det här inlägget postades i Äventyr, Foto. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s