Vi är så himla bra och vill inte att allt ska ta slut

Och tiden den går så himmelens fort. Om lite mer än en vecka räknas mina levda år som nitton. Känner mig inte alls som nitton. Än mindre student som ska sparkas ut i livet.

För jag känner mig just nu som en standardiserad bild av studenttiden. Det börjar dra ihop sig. Klänningar, skor, mössor och baldejter är paniker och ångester. Inlämningar och prov trycker i hjärtat och får mig att andas genom sugrör. Det ska bli så skönt att hoppa ur skolsystemet ett tag. Att slippa alla måsten som måste planeras. Provet nästa vecka och att läsa det till imorgon. Gymnasiet är egentligen en säker död. Sätt in en 45-årig multitaskande mamma med 3-barn och hon kommer stupa. Hennes logistikfärdigheter tar henne ingen vart. För man ska lära sig 250 saker samtidigt och samtidigt komma på vad man vill göra i livet.

Fast nu är ju egentligen allt bra. Man är inne i maskineriet. Älskar klassen till döds och vill inte att allt det roliga ska ta slut. Rädd att tappa alla och glömma.

Annonser
Det här inlägget postades i Skriverier & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s