Dit jag kom, såg och segrade

På en höstlovsdag i november for en donna i en svart bil i kvällningen. Hennes destination var en soffa för mellanlandning och ögonvila innan vingarna skulle på. 
När hon räknat in noll minuter i sömnbanken och tagit sig till platsen som skulle ta hennes vidare, såg hennes far, ut så här.Så lyfte det som kallas flygplan. Men vi kan kalla det drömflygare. För jag for ju till det jag drömt om så länge.Den eviga staden var vår destination. Spanade på fina skor och sög in maffigheter.Här har ni Rom-upplevarna. Pappsen och jag.Vi promenerade och hittade den perfekta spanarplatsen. Spanska trappan fick bli det första stället vi vilade våra rumpor i Rom.Så hittade vi Fontana di Trevi och kastade mynt, så vi får äta pasta i Rom igen!Det blir nog inte bättre än så här. Världens bästa pasta till middag, kvällspromenad till Vatikanen och söta pojkar i Schweizergardet.Halva njutningen är ju att ha på sig solglasögon i november och att hålla pappa i armen i en ny stad.Söndagen var en dag för långa promenader. Så den blåa kjolen fick prompt finna sig i att synas tillsammans med gå-långt-skorna.Detta la jag ögonen på under en alldeles förträfflig söndag.Så drog vi oss till hotellet och startade traditionen eftermiddagslur för att sedan fortsätta med att bli stammisar här, och bli kära i pasta med basilikasås.Så klev vi in i en av världens heligaste byggnader som härmed kvalar in på ”att köpa”-listan ;).Så köpte jag mig en biljett som krävde mod att klättra högt (far stannade kvar på lagom höjd över havet).Sedan räknade jag till en utmattad amerikan, sju trappor av olika slag, ett värmeslag och ett stycke lutande vägg.Men hörrni! Det var så värt det!Att stå däruppe var så nära himlen jag tror jag kan komma. Utsikten. Lugnet som jag hittils saknat. Så vackert.Här shoppade jag för mina euros. De enda jag spenderade. Hos nunnorna på Peterskyrkans tak.Sedan funderade jag en stund på att bli ansvarig för påvens säkerhet tillsammans med dessa gossar. Men insåg att jag hade fel kön. Och inte var av Schweizisk börd. Eller kan hålla en seriös min när en kamera halas fram.Vi hittade till Vatikanmuseérna och kände oss obildade. Därför tog vi ”genväg till Sixtinska kapellet” som visade sig vara ganska lång.Men se! Vi hittade till ”Adams skapelse” och ”Yttersta domen”. Och bröt mot de ihopsnörpta italienarnas regler ”no fåtå!” och ”silence!”.Så åt vi en rejält överprissatt lunch. Tog siesta och mumsade Pecorino och pesto.Vi fortsatte med vårat promenerande och spatserande. Såg på människor och vilade rumpan på en spansk trappa än en gång.
Så blev dagen hemresa. Vi tänkte att en sista promenad hinner vi med. Och hamnar mitt i en audiens.Vi vinkade hejdå till Rom och n’ Johannes för att titta ner över alperna och anlända hem.

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Äventyr, Foto, Skriverier & tankar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Dit jag kom, såg och segrade

  1. playvalley skriver:

    underbart karin, ta mig till rom!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s