Ännu ett försvarstal till värdelösheten eller att gå genom tomma alléer i solnedgången

Egentligen är jag less på försvarstal och den defensiva hållningen. Men.

Den här värdelösheten som jag inte ser. Att köra rakt ut i skogen och längre in.

Det som klagas och klankas på. Men det bor fortfarande människor kvar. Även om mackar försvinner. Skolbarn omplaceras och bussas bort. Hus inte blir sålda. Men ändå. Ändå finns det människor kvar.

Värdelösheten. Landsbygden. Gles-bygden.

Att bo i eget hus och klara sig själv. Veta att man inte bara förlitar sig på att jobb finns. Man löser ting själv.

Jag tycker det är så himla fantastiskt med distansen. Staden och pulsen finns. Men den är inte inpå halsen.

Ett av mina projekt nu är att hitta ett hemligt ställe med vacker utsikt och avskärmat från världen.

(Alla bilder är tagna med en mils radie från mitt hem. Jag petade till avtryckaren och förevigade ovan visade fotografier)

Annonser
Det här inlägget postades i Foto, Skriverier & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s